I onsdags tog jag tåget över till Köpenhamn för återbesök efter min ADHD-utredning. Det känns så märkligt att resa i dessa tider när så mycket är avstängt. När jag var där senast kändes det nästan apokalyptiskt med folktomma gator i en så stor stad. Nu var jag bara där i några timmar för att stämma av hur det har gått sedan sist.
”Nu när jag kan landa i det inser jag hur mycket mitt liv har påverkats av att jag har försökt vara någon jag inte är. Hur jag har pushat mig själv och lidit i det tysta. Att jag har dolt delar av vem jag är av rädsla för att inte bli accepterad.”
Jag har väldigt många blandade känslor just nu. Å ena sidan känner jag mig otroligt stärkt efter min ADHD-utredning. Jag blev respektfullt bemött och jag fick en ADHD-diagnos som gav mig de svar jag behövde. Jag har börjat lära känna mig själv på riktigt och medicinen har hjälpt mig mycket i vardagen. Samtidigt känner jag en stor sorg kring hur saker har varit. Nu när jag kan landa i det inser jag hur mycket mitt liv har påverkats av att jag har försökt vara någon jag inte är. Hur jag har pushat mig själv och lidit i det tysta. Att jag har dolt delar av vem jag är av rädsla för att inte bli accepterad. Det är så mycket skam och smärta som kommer upp nu när jag inte springer från det längre.
Det känns bra att det får komma upp till ytan, men samtidigt är det tufft att hantera. Det känns som ett berg att bestiga att ”börja om” och hitta nya strategier. Även om livet jag har levt innan inte har funkat för mig så är det det som känns ”tryggt” för att det är så jag alltid har gjort. Att genomgå en ADHD-utredning och verkligen gå till botten med hur ens liv har sett ut kan både vara väldigt läkande och väldigt tufft. Nu när jag vet vad jag behöver för att må bra så blir det så tydligt att mitt liv inte är uppbyggt efter det. Att världen inte är uppbyggd för oss med ADHD eller andra NPF-diagnoser.
”Nu när jag vet vad jag behöver för att må bra så blir det så tydligt att mitt liv inte är uppbyggt efter det. Att världen inte är uppbyggd för oss med ADHD eller andra NPF-diagnoser.”
Att skriva här och prata med andra hjälper. Det ger mig en drivkraft att känna att allt jag har gått igenom kan stärka och hjälpa andra. Just nu försöker jag bara landa i mina egna känslor och känna efter vad jag behöver framöver. Det är inte lätt, men det är nödvändigt. Jag vill verkligen kunna leva ett lyckligt liv och ha en hållbar vardag trots min ADHD. Och även om det känns tungt nu så känner jag i alla fall att jag finns här för mig själv.
