Igår hämtade jag hem min bil. En bil jag har längtat efter längre än jag har velat erkänna. Det kändes så stort för mig på så många plan och det handlade om så mycket mer än bilen. För vissa är en bil kanske bara någonting vardagligt. Något som tas för givet som en del av vardagen. Men för mig betyder det så mycket mer än så.
Jag har försökt intala mig själv att jag inte vill ha en bil. Dels för att jag har väldigt många jobbiga känslor kring bilkörning. De började nog när jag tog körkort samtidigt som jag jobbade 75 %, pluggade 100 % och känslan av panik och stress kopplades till körningen. Sedan blev det inte bättre när jag för första gången ägde en bil mitt under tiden som nybliven mamma med förlossningsdepression och sömnbrist.
”Jag har haft en bild av mig själv som en dålig bilförare. Att jag är stressad och okoncentrerad. För det har jag absolut varit. Men istället för att göra upp med den rädslan och öva så har den helt tagit över.”
Jag har haft en bild av mig själv som en dålig bilförare. Att jag är stressad och okoncentrerad. För det har jag absolut varit. Men istället för att göra upp med den rädslan och öva så har den helt tagit över. Och mitt i allt det glömde jag bort hur mycket jag älskar att köra bil. Min längtan efter att bara kunna sätta mig i bilen och känna mig fri.
Jag har även känt en skam kring att vilja ha bil som en del av hållbarhetskretsar där saker ofta ses väldigt svartvitt. Och där mycket hamnar på den enskilda individen. Det är en av många anledningar till att jag har funderat över min plats i hållbarhetssvängen. Inte för att jag tror att alla tänker så men för att jag har gått sönder som människa i mina försök att göra rätt.
Men hållbarhet handlar om oss också. Och i mitt liv just nu med ADHD, som ensamstående mamma och frilansande skribent ger en bil en enorm frihet. Känslan av att hämta hem min bil igår gav mig en sådan känsla av lugn och lättnad att jag både skrattade och grät. Som om jag äntligen kunde känna livet komma tillbaka. Både i form av känslan när livet faller på plats och saker löser sig praktiskt och känslan av att det öppnar så många möjligheter för mig.
”Jag vill leva. På riktigt. Och för mig handlar en bil inte bara om bilen utan om att kunna leva från min lust och längtan. Att köpa en bil symboliserar på något sätt min tilltro till mig själv. Det är ett sätt att visa mig själv att jag är modig nog att gå bortom mina rädslor.”
Jag vill leva. På riktigt. Och för mig handlar en bil inte bara om bilen utan om att kunna leva från min lust och längtan. Att köpa en bil symboliserar på något sätt min tilltro till mig själv. Det är ett sätt att visa mig själv att jag är modig nog att gå bortom mina rädslor. Och att medvetet lägga pengar på någonting som egentligen är en ”dålig utgift” men som känns så otroligt expansivt och härligt för mig själv och mitt liv är en otroligt känsla. Men just det där med medvetna utgifter kan vi prata mer om en annan gång.
Så här är hon. Min pärla. Som min mormor sa ”En riktig Tess-bil”. Trygg, stark och lite för mycket. Precis som det ska vara. Och med det sagt drar jag även igång en ny kategori här på bloggen som får det att pirra i magen på mig: Roadtrips och andra äventyr. Här kommer ni att få läsa om allt från mina upplevelser till tips och guider kring saker som kan vara bra att tänka på kring roadtrips. Näst ut på min lista är nämligen att bli en riktigt roadtrip-expert och med det här steget känner jag att jag är på god väg.
Du följer väl med på resan?
Lästips: Den som följer sin lust och längtan är aldrig vilsen