För två år sedan när jag förlorade min pappa så förlorade jag även min röst. Det kändes som att hållbarhetsrörelsen inte längre var en plats för mig. Som om jag alltid borde göra lite mer, vara bättre eller mer perfekt. I det sårbara tillstånd jag var i backade jag tillbaka för att jag helt enkelt inte orkade. Istället drogs jag till den inre hållbarheten som jag verkligen tror hänger ihop med den yttre.

Men nu är jag tillbaka. På mitt eget sätt. Så jag tänker inte längre låta trångsynta debattörer, de som vill skamma och personer som är mer måna om att ha rätt än att göra gott tysta mig. Vi behövs alla i den här rörelsen och jag tror innerst inne att vi alla vill göra gott. Men vi måste få göra det från en inspirerad plats, inte en plats av självuppoffring. Och det vill jag förmedla.

Har du kanske också känt att hållbarhetsrörelsen inte är för dig? I så fall vill jag bidra med nya perspektiv. Och visa en gång för alla att vi alla kan göra skillnad, steg för steg. Bortom regler och idéer kring hur hållbarhet ”borde” se ut. Det viktiga är att du är här och att du vill göra världen bättre. Resten löser vi tillsammans.

Är du med mig?

Lästips: Skapa en hållbar garderob