Det finns många olika begrepp för att beskriva en livsstil som bryter mot normen. Slow living, intentional living, minimalism… Ibland är det en viss typ av personer som syns och hörs kring ämnena och som lägger sig på minnet, som till exempel personer som lever ensamma och har en madrass på golvet eller de som har alla sina tillhörigheter i en ryggsäck. Jag beundar verkligen den typen av personer och kan ibland fundera över hur det hade varit att leva så minimalistiskt, men det är så avlägset från mitt eget liv och vad som är möjligt för mig att jag ibland har tänkt att minimalism kanske inte är något för mig. Men samtidigt tänker jag att slow living och en hållbar livsstil är så mycket mer än antalet prylar och att vi alla har olika resor och förutsättningar. 

”Jag vill inte att hållbarhet ska bli ännu en tävling där vi skammar och ser ner på varandra eller skuldbelägger oss själva när vi gör så gott vi kan.”

Jag vill inte bara skriva för dem med perfekta förutsättningar och de som redan är insatta. Även om jag älskar att prata med likasinnade så känner jag att det viktiga är att prata med dem som lever enligt normen, de som inte känner att de kan eller vill leva hållbart. De som kämpar för att få vardagen att gå ihop, som stressar och som behöver hjälp och stöd som kan hjälpa dem att få mer tid och utrymme för det som är viktigt för dem.

Jag vill skriva för trötta småbarnsmammor som har läst alldeles för många ”100 saker du måste köpa till ditt barn”-artiklar och unga tjejer som redan har alldeles för mycket prestationsångest. Jag vill inte att hållbarhet ska bli ännu en tävling där vi skammar och ser ner på varandra eller skuldbelägger oss själva när vi gör så gott vi kan. Ja, vi måste förändra mycket för att möta de utmaningar vi står inför. Men inget av det blir enklare om vi motarbetar varandra. 

”För mig har det varit guld värt att jag inte behöver lägga all min tid på att städa undan efter barnen när de har somnat.”

Sedan jag började rensa ut har jag fått mer tid, mer frihet och mer utrymme att göra det jag vill. Trots diverse psykiska och fysiska problem har jag en annan ork att både vara med mina barn och ett annat fokus på det som är viktigt när jag är utan dem. För mig har det varit guld värt att jag inte behöver lägga all min tid på att städa undan efter barnen när de har somnat och det är det jag vill lyfta för andra föräldrar, inte att de är dåliga om de köper fel blöjor eller barnmat. Jag tror nämligen att om vi når fram till varandra, stöttar varandra och lyfter andra föräldrar och medmänniskor så blir det väldigt mycket lättare för oss att slå våra kloka huvuden ihop och göra skillnad för planeten tillsammans.