Vad menar jag egentligen med frågan i rubriken? Vad väcker den för tankar? När jag tänker på vad minimalism är för mig så handlar det inte om ett visst antal prylar, en inredningsstil eller ens ett specifikt sätt att leva utan om att fråga sig själv vad som egentligen gör en lycklig. Det handlar även om att tänka om kring pengar, behovet av arbete och konsumtion. Jag är väldigt ödmjuk inför faktumet att många måste jobba mycket på grund av låga löner och oundvikliga utgifter, så jag hoppas att ni tar med er det när ni läser. Jag vet dock även att många upplever att de måste jobba mycket mer än de faktiskt behöver för att kunna finansiera en livsstil de inte ens verkar må bra av.

”När jag tänker på vad minimalism är för mig så handlar det inte om ett visst antal prylar, en inredningsstil eller ens ett specifikt sätt att leva utan om att fråga sig själv vad som egentligen gör en lycklig.”

Låt mig förklara. Ni kanske ser mig fika här och fika där, göra saker som kostar pengar och köpa dyra, hållbart producerade saker. Det gör jag, och jag vet att vissa inte ens kan göra de valen. Det är dock även mycket jag avstår från som många andra tar för givet. Jag reser nästan inte över huvud taget. Jag köper en hel del second hand, men nästan ingenting nytt. Jag slänger ingen mat i onödan och äter ekonomiskt hemma för att kunna ha råd att fika på lokala caféer och stötta deras verksamheter. De flesta vardagsresor jag gör är med cykel, tåg eller till fots. Jag är otroligt rädd om de saker jag äger och både vårdar och väljer dem med omsorg. Detsamma med mina pengar.

”För mig är pengar tid. Jag är rädd om mina pengar, inte för att pengarna i sig är viktiga utan för att jag inte ska känna mig bunden av dem.”

För mig är pengar tid. Jag är rädd om mina pengar, inte för att pengarna i sig är viktiga utan för att jag inte ska känna mig bunden av dem. Jag har privilegiet att faktiskt till stor del kunna påverka mina utgifter och låta bli att arbeta alldeles för mycket, och jag har valt att göra det. När jag köper något frågar jag mig just den där frasen i rubriken: ”Hur mycket liv är det värt?”. Skulle jag lägga ner en arbetsdag för att kunna köpa den här prylen? Eller kanske en hel vecka? Att räkna på pengarna någonting kostar i lön och tid ger ett helt annat perspektiv och en helt annan respekt för pengarna man spenderar.

”Att överkonsumera är så normaliserat att vi sällan stannar upp och frågar oss själva vad sakerna är värda i jämförelse med det vi väljer bort när vi köper dem.”

Att överkonsumera är så normaliserat att vi sällan stannar upp och frågar oss själva vad sakerna är värda i jämförelse med det vi väljer bort när vi köper dem. Jag menar för den sakens skull inte att vi aldrig ska spendera pengar, men jag vill uppmuntra er att då och då fråga er vad ni spenderar pengarna på och om det faktiskt tillför något till era liv. I så fall, kör hårt. Annars, tänk ett varv extra och se om den där tiden hade kunnat gå till något bättre.