Igår var det tre år sedan min pappa gick bort. Tre år som känns som en sekund och en evighet på samma gång.

Min pappa var långt ifrån perfekt. Men han lärde mig styrkan i att våga äga vem man är med alla fel och brister och göra det bästa av det. Att ställa saker till rätta, lära sig av sina erfarenheter och testa nya sätt. Och att gå utanför alla trånga boxar vi ofta får höra att vi ska finna oss i.

När andra sa till mig att tona ner mig, veta min plats och sluta vara för passionerad så sa han motsatsen. Han pushade mig utanför mina egna begränsningar till och med de gånger jag helst ville gömma mig i boxen och passa in.

Så det här är till min fantastiska, banbrytande pappa. Han som lämnade den här världen alldeles för snabbt. Men som lever i mig varje dag.

För aldrig mer tänker jag sätta mig själv i en box och vara en urvattnad version av mig själv för att göra andra bekväma. Aldrig mer tänker jag ta livet för givet och hålla tillbaka mina drömmar.

Och det här är även en påminnelse till dig:

Lev. Gå efter dina drömmar. Gör det som gör dig lycklig.

Sök det där jobbet. Ät en god lunch. Tacka ja till den där kursen. Våga dela med dig av dina idéer. Ta en paus och gör något som inspirerar dig. Skapa något. Gör vad det nu än är som du längtar efter men som du tänker att du ska göra ”sen”.

Var den du är och omge dig med människor som ser dig för allt du ger. Våga göra misstag, börja om och leda med hjärtat.

För livet är alldeles för kort för att hålla tillbaka. Ta det från någon som vet.