Det är så lätt att fastna så mycket i andras idéer om hur vi borde leva. Ibland kan det gå så långt att vi knappt vet vem vi är. Det kanske väcker frågor som: Hur hamnade jag här? Vem är jag egentligen? Är det möjligt att börja om? Även om vi har gått på någon annans väg längre så är det aldrig för sent att trampa upp en ny stig. Att våga bryta ett gammalt mönster och skapa ett nytt. Men det kräver modet att verkligen stanna upp och fråga sig själv om vägen man går verkligen är ens egen. Och styrkan att ta det där första steget.

För när man väl börjar välja att skapa förändring kan det komma upp motstånd. Både inifrån en själv och från omgivningen. Vi människor har en tendens att vilja behålla saker som de ”alltid har varit”. Att hålla fast vid det som känns tryggt även om det inte är bra för oss. Även om saker är i konstant rörelse kan de där stegen som går bortom vår bekvämlighet kännas oerhört svåra. Och det är okej. Det viktiga är att vi börjar någonstans.

Vems väg går du på? Är den verkligen din egen? Och om den inte är det, hur skulle du kunna ta ett första litet steg i riktning mot livet du vill leva och börja trampa upp din egen stig? Allt behöver inte hända över en natt. Du behöver bara ta det där första steget.

Lästips: Du kan göra vad som helst men inte allt på samma gång