Det här är ett inlägg jag har funderat på att skriva länge, helt enkelt för att det är ett obekvämt ämne. Och precis som med allt annat så hoppas jag att du ser det här som mina tankar och funderingar, inte ett definitivt svar på hur man ska tänka eller göra. Vi har alla olika liv och anledningar till att vi gör som vi gör. Många saker tror jag dessutom kan ta tid och det är helt okej. Det jag vill ta upp idag är relationer, och mer specifikt hur man kan tänka kring dem när man gör en livsstilsförändring. När vi sitter ner och funderar över hur vi vill leva så är det svårt att undvika att tänka igenom sina relationer. Men jag tror också att det är viktigt för att vi ska komma vidare.
Kan man ha relationer med personer med andra värderingar?
En sak jag tänker ofta på, och som jag även slås av när jag pratar med andra som har gjort en hållbar livsstilsförändring, är hur ofta det uppstår krockar mellan åsikter och värderingar. Det kan vara familj som blir frustrerade över att man inte lever som dem. Eller vänner som inte hänger med när man inte längre vill följa med på flygresor och shoppingturer. Jag har varit med om, och känner även många andra, som har fått ta emot kränkande och nedlåtande kommentarer för de förändringar de har gjort.
Det finns inget enkelt svar kring hur man ska hantera detta, men jag vill ändå säga att det här inte handlar om att ha olika åsikter. Det handlar om respekt. Om familj och vänner uttalar sig kränkande för att du gör en livsstilsförändring som är positivt för dig själv så handlar det inte om att ni tycker olika. Det handlar om att de ser det som sin rätt att behandla dig illa om du inte är dem till lags, vilket aldrig är okej. Jag har många i mitt liv som inte tycker som mig kring olika saker. Det kan vara väldigt stärkande. Framförallt när man känner att relationen är det viktiga trots det, och att man kan hitta vägar att mötas trots sina olikheter. Och att man kan lära sig av varandra, just för att man är olika. Om vi bara pratar med personer som är nästan precis som oss så utvecklas vi ju aldrig.
Hur ska man hantera dem som inte förstår?
När det sedan kommer till att hantera dem som uttrycker sig kränkande kan det vara svårare. Jag har insett att det som funkar för mig är att ta tillbaka makten över mitt eget liv. Många sådana personer trycker på ens punkter och får en att känna att man borde försöka vara dem till lags. Men vet du? Du är inte skyldig dem någonting. Du har ingen skyldighet att behålla personer i ditt liv som är elaka eller konstant dränerar dig på energi. Sedan vet jag, tro mig, att det är lättare sagt än gjort. Men jag tror att vetskapen är viktig. Att det faktiskt inte är okej av andra att behandla en så.
Att inse det behöver inte innebära att man bryter kontakten. Det kan helt enkelt innebära att man funderar över hur mycket tid och energi man lägger på sådana personer. Och hur mycket makt man ger dem över ens liv i och med det. Jag har insett att det finns vissa relationer jag vill ha kvar, men på ett större avstånd. Nu går det lång tid mellan gångerna och vi ses i sammanhang som inte är känsliga för mig. Jag tror även att det får dem att förstå att de inte sätter spelreglerna. De jag har nära mig är personer som respekterar mig och mina val, även om de inte gör likadant själva. Det är inte relationer som alltid är enkla, men som utvecklar mig som människa och ger mig energi.
Vikten av sammanhang och gemenskap
Jag tror att vi alla har ett stort behov av sammanhang och gemenskap. Även de av oss som gillar att få tid för oss själva. Men det är lätt hänt i det att vi håller fast vid sammanhang som inte passar oss. Att det blir viktigare att få vara med, till varje pris, än att fundera över vad som faktiskt är viktigt för oss. Det är inte alltid helt lätt att göra en hållbar förändring när det känns som att alla andra omkring en inte förstår. Men de sammanhang du har varit en del av tidigare kanske inte är för dig längre? Att förändras är smärtsamt, men det är också en del av livet. Och att du släpper taget om vissa relationer betyder inte att de inte har betytt något för dig.
För mig har det gjort stor skillnad att jag har sammanhang där jag kan tanka energi. Där jag dagligen får prata med andra om återbruk, hållbar mat, odling, second hand och allt annat jag älskar. Att jag har personer att dela sticklingar med och att dra med till Erikshjälpen. När jag har de sammanhangen så blir jag mindre mottaglig för respektlösa kommentarer. De personer som vill trycka ner har inte längre makt över mig för att jag har börjat bygga upp något eget bortom det. Och jag tror att de sammanhangen är viktiga. Där tycker jag att sociala medier kan spela en stor positiv roll. Många av dem jag umgås med nu har jag faktiskt lärt känna just online.
Hur vill du leva ditt liv?
Jag tror i slutändan att det viktiga är att fråga sig hur man vill leva sitt liv. Sedan kan det ta ett tag för andra att ”hänga med” i det. Men de som bryr sig kommer hitta sina sätt, oavsett hur mycket eller lite de håller med. Och man kan ha kvar dem som inte förstår i sitt liv också, så länge det inte blir på bekostnad av en själv. Jag tror inte att relationer alltid ska vara enkla och att allt ska vara rosafluffigt. Men de ska ändå ge mer än de tar och det ska finnas utrymme att utvecklas. En relation som hänger på att man har exakt samma intressen och lever exakt likadant är inte en relation jag vill ha. Men det betyder inte att man inte kan hitta common ground med personer som är olika en själv.
Hur tänker du kring detta? Har du funderat över liknande saker? Och har du kanske hittat dina egna lösningar? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.
Lästips: Konmari eller minimalistutmaningar – Såhär tänker jag
Pingback: Untamed av Glennon Doyle - Ett mästerverk - Tess Waltenburg