Vi är verkligen inte bland dem som har drabbats hårdast av situationen kring Corona. Men det är självklart svårt att inte påverkas av det. Även om vi har våra inkomster, sysselsättningar, vårt boende och vår hälsa kvar just nu så är det lätt att fastna i oro inför framtiden. Jag försöker tänka att det bästa är att ta en dag i taget. Att försöka vara här och nu, och göra det bästa för att må bra i stunden. För mig hjälper det mycket att göra kreativa saker, att skapa, se det vackra omkring mig i naturen och njuta av att ha mer tid tillsammans.
Vi försöker stötta små lokala verksamheter så att de kan överleva. Samtidigt sätter vi guldkant på tillvaron. Det blir aldrig så mycket hämtmat och fika som just nu, men det känns helt okej i situationen. Vi sparar dessutom en hel del pengar på annat nu när vi är så mycket hemma. Det är svårt att förklara för barnen varför vi inte kan träffa så mycket folk och varför vi inte kan åka till ett lekland som min äldsta har velat de senaste två veckorna. De är inte riktigt tillräckligt gamla för att kunna förstå vad som händer. Det är ju inte ens lätt för oss vuxna att förstå helt och hållet. Allt det här är så annorlunda och jag försöker tillåta mig att känna allt jag känner utan att gå upp i varje känsla för länge. När jag och Malin körde en live på Instagram häromdagen fick vi ett tips om att man kan skriva ner sina tankar. Det tänkte jag testa. Jag har redan sedan innan tänkt skriva mer, men det känns ännu mer angeläget nu.
Det som känns svårast för mig just nu är min uppsats. Att skriva en masteruppsats på engelska när barnen är hemma mer än vanligt och tankar och känslor far runt är lättare sagt än gjort. Där försöker jag också vara snäll mot mig själv. Fokusera på ATT skriva, inte exakt hur mycket eller vad. Vissa dagar är det bara litegrann, andra mycket. Det känns som att det viktigaste är att komma framåt. Men om ni har tips och idéer, eller kanske till och med skriver uppsats själva just nu, får ni gärna dela med er. Det är märkliga tider och jag tror att det är bra om vi kan stötta och hjälpa varandra så mycket som möjligt på olika sätt. Hur är det med er i allt det här?
Pingback: En dag i Malmö - Tess Waltenburg