Idag vaknade jag utvilad strax innan 6. Jag låg kvar i sängen en stund och pratade med min äldsta som hade sovit bredvid mig. Vi gick upp och klädde på oss och åt frukost. Vårt favoritbröd från bageriet här nedanför. Med en kopp te och lite smoothie till. Nu är barnen på förskolan och jag sitter här med solsken genom fönstret. Jag är omringad av växter, känner mig inspirerad och kan fortsätta mina studier trots allt som händer i världen.
Idag tänker jag på hur lyckligt lottad jag är. Det har absolut varit svårt att försöka jobba när barnen har varit hemma i flera dagar. Men det är också mitt största problem. Vi mår bra. Våra inkomster står inte och faller med detta. Vi har kvar vårt boende. Det mesta i vårt liv kan fortsätta någorlunda som vanligt. Jag tänker så mycket på dem som har det värre. På alla som jobbar inom vården. På dem som inte har samma möjlighet att jobba hemifrån. Kvinnor och barn som är utsatta för våld i hemmen och den risk det innebär just nu. På dem som är oroliga för att förlora jobbet, sin bostad, sin hälsa eller alla tre. Alla som saknade hem redan innan detta, som fryser och är hungriga. På alla som är ensamma.
Jag hoppas verkligen att vi alla kan se det här som ett tillfälle att börja ta hand om varandra. Att se grannen i ögonen eller hjälpa till med mat till den som inte har råd att handla själv. Eller om man har ekonomisk möjlighet, handla från alla småföretag som har det tufft. Att följa, gilla och dela på sociala medier. Kanske ringa en äldre person som är i riskgruppen och som kanske både är ensam och rädd just nu. Eller swisha ett företag som ordnar matlådor till vården.
Vi kan alla göra något för att sprida värme och omtanke i en orolig värld, oavsett om vi gör det hemifrån eller genom att hjälpa till fysiskt. Jag hoppas att vi alla kan använda det här tillfället för att tänka om och inse hur viktigt det är att vi tar hand om varandra. Att vi väljer kärlek före hat. Att vi börjar fundera över vad som faktiskt är viktigt och börjar bygga världen vi vill leva i redan idag.
Hur går dina tankar i det här?
