"Men om jag lyssnade på mig själv så skulle jag bara äta chips hela tiden"

Ett intressant samtalsämne som ofta har kommit upp i mina coachingsessioner den senaste tiden är det här med ansvar, frihet och kontroll. Vikten av att hitta sätt att ta ansvar utan att kontrollera allt in i minsta detalj. Att hålla sig själv ansvarig för sina handlingar utan stress och skam.

Som jag ser det är det A och O att lära sig att lyssna på sig själv. Att känna in vad som faktiskt känns bra oavsett om det gäller mat och träning eller relationen till pengar. Det finns inte ett svar som är rätt för alla och när vi känner oss själva så kan vi inspireras av andra utan att känna att vi måste kopiera deras sätt rakt av.

En sak jag dock ofta hör är kommentarer som ”Men om jag lyssnade på mig själv så skulle jag bara äta chips hela tiden”. Som om vi inte kan ta ansvar utan full kontroll. Och jag tror inte på det. Vi är absolut många som har lärt oss att ta ansvar på det sättet. Genom att hålla ihop allt. Att nästan micromanagea oss själva. Som om målet med livet är att göra allt perfekt och aldrig göra misstag. Jag har haft väldigt starka mönster kring det själv.

”Situationer som triggar skam är ofta fantastiska möjligheter att lära oss något nytt. Men för att kunna göra det måste vi se det just som en styrka att göra fel.”

Men något av det viktigaste jag har lärt mig under min resa är att omfamna misstag. Att se hur allt som går ”fel” faktiskt spelar en viktig roll i att leda mig rätt. Och det går att applicera på i princip alla områden när vi jobbar på att släppa tag om skammen. När vi gör det så är det lättare att möta olika situationer med nyfikenhet istället för skuldbeläggande. Mådde du dåligt när du tryckte i dig en hel chipspåse? Eller när du spenderade pengar du egentligen inte har? Sådana situationer som triggar skam är ofta fantastiska möjligheter att lära oss något nytt. Men för att kunna göra det måste vi se det just som en styrka att göra fel.

Det är självklart inte något som händer över en natt. Och ofta hjälper det att till exempel jobba med en coach för att få hjälp med det. Om du är nyfiken på hur jag kan hjälpa dig så kan du läsa mer här. För mig har journaling även varit ett fantastiskt verktyg. Att flödesskriva utan att stanna upp och analysera allt förrän efteråt. Genom att arbeta med oss själva så kan vi lära oss att ta ansvar på ett sätt som inte innebär stress, skam och självkritik.

Så för att komma tillbaka till chipskommentaren: Att lyssna på sig själv handlar inte alltid om den första inpulsen. Det handlar om att våga gå ett steg djupare. Att fundera på vad den där känslan faktiskt vill säga en, oavsett om det är fysiskt eller känslomässigt. För jag tror inte att någon hade velat äta chips hela tiden om de på riktigt lyssnade på sig själva. På sin innersta längtan. Eller på vad kroppen faktiskt vill.

”Allting börjar inifrån. Och det handlar sällan om chipsen. ”

Kanske är det så att din kropp behöver mer mat? Att du får i dig för lite fett och kolhydrater och behöver ge dig själv mer näringsrik kaloririk mat? Eller kanske så längtar du efter njutning, lekfullhet och lättja? Jag äter absolut en hel del chips men då gör jag det när det verkligen känns härligt. Precis som jag kan njuta av mycket annat. Och den balansen kommer från att jag faktiskt lyssnar på mig själv. Från att jag känner in. Att jag litar på att den som bäst vet hur jag bör leva är jag. Även om jag ibland gör fel och lär mig längst vägen.

Allting börjar inifrån. Och det handlar sällan om chipsen.