Det finns så många saker jag har sett som måsten. Vissa helt onödiga. Andra som kanske fyller någon funktion, men som absolut inte är livsviktiga. Jag har till och med skapat stress kring saker egentligen tycker om för att jag har känt att jag borde. Det har tagit bort att lust och glädje kring saker jag i vanliga fall uppskattar. Jag gillar till exempel att röra på mig, men inte för att jag hatar min kropp eller för att samhället säger till mig att jag inte duger som jag är. Och jag tror att perspektivet gör så oerhört stor skillnad oavsett vilket område i livet det gäller.
”Jag har till och med skapat stress kring saker egentligen tycker om för att jag har känt att jag borde. Det har tagit bort att lust och glädje kring saker jag i vanliga fall uppskattar.”
För mig går det även att applicera på saker som smink och roliga kläder. Jag älskar att utforska min egen stil och vara kreativ med färg och form men vill inte göra det på grund av skeva ideal som förväntar sig att jag ska göra det för att se ”normal” ut som kvinna. Jag gillar att ha det vackert, städat och trivsam omkring mig men tidigare gjorde jag även det för att jag ”borde”. Och jag tror inte att jag är ensam om att städa innan man har gäster, stå med andan i halsen och ändå kritisera sig själv för att det inte är nog.
Nu städar jag och gör fint hemma för mig själv, och det är en så oerhört befriande känsla. Jag lägger på en vacker duk bara för att det gör mig glad. Ibland köper jag en bukett blommor. Jag använder mitt fina, blommiga porslin vilken vardag som helst istället för att vänta till ett bättre tillfälle. För att här och nu, att vi lever i den här stunden, är tillfälle nog att fira. Och det är en så vacker känsla att få fira livet och att göra saker för mig som tidigare var förknippade med stress och krav.
Kan du relatera till det jag skriver om? Hur känner du kring detta?
Lästips: Jag var den som stressade till yogan