För mig innebär tillbakablickar på skoltiden blandade känslor. Lycka över de fantastiska lärare jag hade. Sorg över allt jag kämpade med som ingen såg. Glädje över allt jag har lärt mig som verkligen känns meningsfullt. Stress över ett system som inte riktigt har utrymme för olikheter. Jag har lärt mig otroligt mycket i skolan som jag är tacksam för. Men jag önskar också att systemet såg annorlunda ut. Dels för att ge mer utrymme för våra olikheter, att stärka våra styrkor, ge stöd i våra svagheter och få alla att känna sig viktiga. Och dels för att jag tycker att det finns livsviktiga saker som alla borde lära sig som skolan glömmer att fånga upp.

Tänk om vi hade fått prata om självkärlek och kroppskännedom. Eller om att planera vår egen tid. Tänk om sexualkunskapen hade fokuserat på tillit, respekt och integritet i relationer istället för endast det strikt biologiska perspektiv som jag fick presenterat för mig i skolan. Eller om flickor och kvinnor fick lära sig om sina hormoner och cykler istället för att få höra om olika syntetiskt hormonella preventivmedel. Tänk om skolans hade kunnat ge lite mindre tid till matematik och svenska och lite mer tid till empati, relationen till oss själva och andra.

”Jag säger verkligen inte att det vi lär oss i skolan är oviktigt. Men jag tycker att systemet som det ser ut idag missar många områden som är avgörande både för individer och samhällen.”

Jag säger verkligen inte att det vi lär oss i skolan är oviktigt. Men jag tycker att systemet som det ser ut idag missar många områden som är avgörande både för individer och samhällen. Det är fantastiskt att skolan är gratis i Sverige och det hade verkligen kunnat vara en plats där alla får känna sig trygga, respekterade och värdefulla precis som de är om vi vågade se de brister som faktiskt finns i systemet idag.

Om du fantiserar fritt, hur tror du att samhället hade kunnat se ut då? Hur tror du att ett samhälle där empati och omtanke lärdes ut till alla barn skulle kunna se ut? Där vi lär oss lika mycket om relationer och emotionell intelligens som vi lär oss om natur- och samhällskunskap? Hur hade det varit om vi kunde spara framtida generationer år av självhat, undantryckta känslor och relationer präglade av rädsla och brist på kommunikation? Jag tror att det hade kunnat förändra hela samhället. Vad tror du?

Lästips: Att lära känna sig själv efter 27 år