En sak som är återkommande när jag pratar med andra om självkärlek och utveckling är vad ”alla andra” tycker. Att det som ofta hindrar en i allt från relationer och drömmar till vardagsliv och karriär är en idé om att man inte borde si och inte borde så. Att det finns så mycket åsikter och idéer som inte kommer från en själv men som håller en tillbaka. Men vem är egentligen ”alla andra”? Hur mycket bryr de sig egentligen? Och varför är deras åsikter relevanta i ditt liv?
”Vissa kallar det conditioning. Vissa kallar det jante. Okärt barn har många namn.”
Vissa kallar det conditioning. Vissa kallar det jante. Okärt barn har många namn och det finns såklart lika många varianter av erfarenheter av detta som det finns människor. Oavsett så tänker jag att vi gör gott i att fundera kring hur det ser ut och påverkar just oss i våra liv. Vissa av oss kanske påverkas mest av vår närmsta familj. Andra av vänner eller kollegor. Och många av oss påverkas nog av generella normer och idéer i samhället som vi inte riktigt kan spåra till ett direkt ursprung.
Ta inte för mycket plats. Ställ dig i ledet. Passa in. Bete dig korrekt. Var dig själv men inte på det där sättet. Det kan totalt ta musten ur en att följa alla dessa idéer om vad som är rätt och hur vi borde vara. Men tänk hur det hade kunnat vara om vi kände att vi fick känna efter själva? Att påverkas av andra, men på de sätt som känns rätt och bra för oss? Att få ta del av andras idéer, erfarenheter och lärdomar kan vara fantastiskt, men sällan när vi känner att vi alla förväntas fungera på precis samma sätt.
”Att få ta del av andras idéer, erfarenheter och lärdomar kan vara fantastiskt, men sällan när vi känner att vi alla förväntas fungera på precis samma sätt.”
För mig har det varit revolutionerande att inse att jag inte bryr mig särskilt mycket om vad ”alla andra tycker”. Att jag hellre lyssnar på personer som faktiskt känner mig och bryr sig om mig. Och att jag kan ha i åtanke att deras råd är baserade på dem och deras erfarenheter och att de inte nödvändigtvis går att applicera på mig. När jag kan göra det är det lättare för mig att ha samtal med andra som är utmanande och utvecklande men där jag inte ger upp mig själv för någon annans skull.
Och om det är något jag har lärt mig så är det att ”alla andra” sällan har tid att bry sig om vad just du eller jag gör. De är ofta för upptagna med att själva försöka passa in i mallen. Och det är ofta det som reflekteras i skammande och nedvärderande kommentarer på nätet och i verkliga livet. Det andra skriver eller säger till dig handlar ofta mer om dem själva och deras osäkerheter än det gör om dig. Så lev ditt liv och låt andra leva sitt. Det är det enda vi alla kan göra.
Lästips: Måste man vara glad hela tiden?